Jag tror jag är fullständigt kär i han, Han är min första tanke på morgonen, Han är underbar!

Hans leende, hans humor, hans personlighet, hans hår, hans utseende, HANS ALLT!

Han får mig att bli nervös, han får mig att gråta, han får mig att le, han får mig att hata mig själv..

Det värsta är att han aldrig kommer se på mig på samma sätt som jag ser på han..

Jag ber till gud att han ska vara lycklig med eller utan mig, han förtjänar all lycka han kan få, han förtjänar

alla skratt, han förtjänar alla leenden, han förtjänar allt. För mig spelar det ingen roll om jag e lycklig eller inte,

bara gud låter han vara lycklig. Jag vet att det är att ta i mycket, jag är bara 14.. Men just nu är han det enda som

får mig att längta till morgon dagen.

HAN KOMMER ALDRIG

ALDRIG

ALDRIG

GILLA MIG PÅ SAMMA SÄTT...